söndag 19 oktober 2014

- we'll be the same tomorrow


Vissa dagar är tyngre än andra. Haft hemsk värk i flera dagar nu, planerar mitt liv som så att jag tar medicin precis innan jag ger mig iväg för att klara mej okej under tiden jag inte är hemma, sen hem och krascha igen. Ja så planerar jag mitt liv och ibland undrar jag, är det ett liv? Men oavsett så ger jag mig inte, bara korta stunder. Idag släpade jag mej upp efter en hemsk natt med lite sömn, duschade och gjorde mig redo för jobb, yr och illamående av smärtan fick jag i mig lite frukost och medicin och tog mej dit, jobbade och nu är jag helt slut, värken är tillbaks för medicinen har gått ur men lycklig över att ha jobbat. Jag har träffat goa kollegor, presterat, gjort något, träffat trevliga, snälla, stressade, tokiga kunder, tjänat lite pengar och jag känner ju att kroppen  klarar passen, det är ryggen, denna jävla rygg som mördar mej!



Nu ska jag vila, försöka få något gjort, kanske får jag igång en tvättmaskin i alla fall. Tröttheten anfaller i attacker efter den fattiga sömnen inatt och ansträngningen idag. Men jag försöker le! I fredags hade jag kalas hemma på Kållandsö för släkten, så kul att träffa alla, fick fina presenter, vi åt god mat. Sen att jag va helt kass både före och efter, att jag inte minns vad min fina släkt sa till mig pga smärtan, att jag sölade, var stressad (blir det när jag har ont) det är sånt man verkar få leva med numera. Men jag gör vad jag kan för att ändra på det! Igår blev hagen runt huset flyttad lite så vi får plats med utbygget och allt framöver, ser så framemot flytten och bygget, vårt eget hus, framöver anpassat för mej och min kropp, så underbart. Jag var med ute igår fick frisk luft, virade loss en tråd här och där, försökte hjälpa till att tänka ut var stolparna skulle sitta, när ryggen blev som värst fick jag sitta på en sten och andas en stund, sen kunde jag resa mej upp igen. Till slut fick jag ge mej, tog mig nätt o jämt ner till bilen, tog Eriks bil hem till soffan och vovven, orkade knappt få ner kopplingen på bilen men måste man så har man övernaturliga krafter någonstans som man plockar fram. Jag försöker se det positiva, det glada, det lyckliga! Men idag känner jag värken för mycket, tröttheten stänger av mej och utmattningen mördar varenda muskel, då är det svårt, jävligt svårt. Men jag vill lära mig att se och känna det positiva, kunna andas ut det hemska och andas in det fina. Jag övar, kämpar och vill fast jag misslyckas så fortsätter jag, envis som en Zebra!



Vet ni vad vi är 300 följare på instagram nu på @fightforeds så nu finns en dunder tävling där, ett FUCKEDS armband och presentkort på 200kr, in o följ oss och var med o tävla! Kram på er

Inga kommentarer: