onsdag 8 januari 2014

- smärta

Hur förklarar man smärta? Det finns för mig så många olika smärtor,
molande, stickande, kliande, belastningssmärta, rörelsesmärta, nervsmärtor, muskelvärk, ledvärk, ont i organ har ju sina olika typer av smärtor, huvudvärk finns i miljontals varianter, akut och ja allt finns ju också i olika grader men det säger inte att min 10a och din 10a behöver kännas lika. Smärttröskeln den ökar. Ju mer och ju längre man har ont desto högre blir smärttröskeln, vissa har lägre vissa har högre. Trötthet, sinnesstämning, trygghet och mycket annat påverkar också smärta. Är man trött är smärta fruktansvärt jobbigt då den är tröttande i sig, är man stressad ökar smärta, är man glad kan den minska, spänner man sig ökar den som ett brev på posten och slappnar man av minskar den ofta.  Att orka smärta, smärta kan vara utmattande, hur mycket smärta klarar man, hur länge orkar man?

Ont det har jag haft hela livet, så långt tillbaks jag kan minnas har jag haft mer eller mindre ont, muskelutmattning en typ av värk, slagmärken och skrubbsår, magont, huvudvärk och sen kom den ledvärken, muskelvärken ökade, nervsmärtorna presenterade sig. Min smärta ökar och minskar med, vila, ansträngning, värme, kyla, luftfuktighet, skov, medicin, mat, avslappning, stress och livet.

Smärtan, flera gånger har jag tänkt att kan man verkligen ha mer ont? Varje gång går jag frågande ur smärtskovet och sedan möter jag ett nytt, ett värre, jag blir överbevisad det kunde göra ännu mer ont. Smärtan kunde skära lite till, den kunde sticka lite starkare, den kunde mola lite mer, den kunde bli värre.

Ibland stöter man på mindre smärta än tidigare, ibland känner jag mig då som drottningen över värken, jag kan nästan bestämma över den, övermanna den och göra saker, jag kan le, kanske hoppa (aj det var korkat), kanske i alla fall gå ett par steg nästan utan att känna smärta och till och med slappna av för en stund och ha en bra stund, en sekund, en dag.

Smärthantering? Detta är något jag är intresserad av och då jag dagligen upplever väldigt många olika typer av smärtor i olika grad och omfattning gör att jag har stora referensramar. Att hantera smärta för mig handlar om mycket, självklart medicin också sjukgymnastik som förebygger och stärker av den kan viss smärta öka och viss minska men i det långa loppet är meningen att den ska minska smärta eller i alla fall hålla kroppen rörlig längre innan värken stoppar mig. Att hantera viss smärta handlar om att kunna slappna av, låta muskler återhämta sig, låta kroppen få ro, detta är något jag tränar och tränar på och det kan man nog göra hela livet. Mina vägar till avslappning är till viss del sysselsättning som får mig att koppla bort hjärnan, stress, värk och annat, massage, kranio sakral terapi är något jag nyligen börjat prova på, spikmatta för att öka cirkulation och stretching för musklernas skull men detta är ett stort virrvarr av uppmaningar då mina leder inte får streckas och gå till ytterläge, då mina ledband helst ska hållas så tajta som går men musklerna ände behöver streckas.

Att hantera smärta kan handla om pauser, andning, rörelser och framförallt tankar och sinnesstämning.

Förebygga smärta, ja till viss del finns möjligheten för andra och för mig. Jag kan ha starka stabila muskler som avlastar och håller ihop, jag kan låta musklerna få vila, helt utvilad kan min kropp tyvärr aldrig bli (inte vad jag vet, känner och tror i dagsläget i alla fall). Jag kan hitta mina gränser, lyssna på kroppen signaler, inte gå över gränsen, inte köra över mig själv. Med andra ord inte överanstränga mig och den gränsen är luddig, ojämn, ibland osynlig och svårhittad.

Smärtan som är där, den som redan finns, viss går att bota, viss går att lindra och viss går att lära sig. Ibland är känslan av hopplöshet och omöjlighet enorm men små steg.

Jag som lever med en kronisk, progressiv sjukdom kommer ägna mer eller mindre hela mitt liv åt att förebygga och ibland, ofta förhoppningsvis mer sällan misslyckas. Ägna livet åt att hantera smärta både bättre och sämre men man kan lära sig mycket, behandla, mildra, bota och lära sig. Jag kommer för alltid att leva med värk, periodvis mer, periodvis mindre, ingen vet och jag kan omöjligt vara beredd men till viss del förberedd.


I smärthantering gör jag dagliga försök också i behandling. Smärta är inte lätt att ta på, vågar man?
Jag ska bli modigare, ta större steg men något man måste lära sig är att viss smärta kommer alltid kännas för jävlig, övermäktig, mördande, kvävande och totalt fruktansvärd och det måste den få göra.

Inga kommentarer: