måndag 21 oktober 2013

- Hur, när, var och varför skriver jag?

Jag skriver i perioder, oftast när jag mår sämre, har mer värk eller något annat strular. Det är ett sätt för mig att få ur mig mina känslor precis som andra kanske gråter så skriver jag. Det jag skriver och hur jag skriver varierar, ibland skriver jag helt ur huvudet, ibland inspireras jag av andra texter, låtar med mera och ibland lånar jag fraser/textrader och bygger ifrån. Jag skriver enbart för mig själv för att få ur mig hur jag känner, hur jag mår och för att göra mig av med tankar. Att jag lägger upp (det mesta) här är för att jag tänker att någon, någonstans kanske vill läsa, blir inspirerad eller känner likadant. Inte för att jag vill vinna något på det, jag delar med mig av migsjälv, mina känslor och tankar, kanske är jag helt ensam om att må som jag gör, känna som jag känner, tycka som jag tycker, eller kanske inte?

Här är i alla fall vad jag haft snurrat i huvudet i närmare två veckor, idag fick jag ner det i text och här är det. Inspirerad av Volbeats texter i låtarna Fallen och The Gardens Tale blandat med mina känslor och tankar kring hur sjukdomen får livet att gå i perioder, i skov, upp och ner och hur vissa personer kan spela så stor roll i hur man tar sig igenom svackorna.


Elden bränner ner min lycka, men jag ska resa mig upp!

Bränner hoppet, viljan och längtan.
Skär, slår och skadar inget gott man ser.
Kraften sinar även i den envises hjärta.

Stolt och stark, det var du, förevigt.
Du gav mig gåvan och den är mitt verktyg,
jag slåss mot livet dag för dag.

Eld är du grymma värk, du äter upp mig när något bot ej finns.
Envishet som överlevnad, ett ständigt krig mot detta liv.
Ett liv av hinder, omvägar och problem,
en kämpes slagfält är nu mitt liv.

Stolt och stark, det var du, förevigt.
Du gav mig gåvan och den är mitt verktyg,
jag slåss mot livet dag för dag.

Jag faller, långt, hårt.
Kraften, orken och viljan har fått sina törnar.
Ibland är hoppet inte med, när sorgen är som starkast.
Det är då du dör, jag dör, vi dör.
Jag faller, jag gråter, jag dör.
När ingen orkar, ser och hör.

Stolt och stark, det var du, förevigt.
Du gav mig gåvan och den är mitt verktyg,
jag slåss mot livet dag för dag.

Du ängel, kom bär henne hem!
Hon har fallit, ner, ensam, hör hennes skrik, se hur hon blöder.
Änglar, de är på väg. De kommer hinna, precis i tid.

21/10-13

Inga kommentarer: