onsdag 24 juli 2013

- du pausade mig.



Du pausade mig.

Till dig som jag nog inte kan tacka tillräckligt! Du pausade mig.
Jag har sett dig sen första gången, som stark, så djup så stadig på jorden,
helt otrolig och underbar!

Nu är jag imponerad, något jag inte ofta blir.
Över din styrka i livet och över hur du tog mig, såg mig, förstod mig.
Du ser vad som behövs, du ser vad som på väg att hända är.

Jag som trodde jag var stark, jag som så länge jobbat på att klara allt, jag trodde jag kunde det nu!
Allt löser ju sig bara jag stressar lite till, bara jag sliter lite extra, bara jag finns där för alla!
Så länge jag göra alla nöjda så finns jag, det är mitt mission, fan så fel jag hade!
Du pausade mig.
Jag ska ju ställa upp det har jag ju alltid gjort, det vet ju ni, det vet ju vi, det vet jag.
Nej nu vet jag, här ska prioriteras, sägas Nej och Tack!

Du pausade mig.

Du såg rätt igenom, direkt kan jag tro.
Jag har väntat och nu var det dags,
det krävs mycket för jag trodde jag var hård, så stark
men inte för dig. Det behövs inte, du förväntade dig inte mer!
Du pausade mig.
Jag förväntas vara den jag gör mig till och alltid visat mig vara,
men jag är inte den och du förväntade dig inget, du såg mig.
Tack, nu kan jag andas nu får jag luft igen.
Du pausade mig.

Tillägnad dig, du som pausade mig.
2013-07-23

----------------------------------------------

Orkar inte mer!


Jag är inte gud och heller ingen superkvinna.
Sluta tvinga mig till sånt!
Jag är det gärna,
men tar ni den kraft jag har blir ingenting kvar.

Min styrka kan stötta er, det är vad ni vill och ni tar den.
Men vad stöttar då mig? Vad tar jag, ingenting?

Älskade underbara familj och vänner
ni är för Jävla(-iga) underbara.
Jag Älskar er och det lite för mycket,
jag älskar er för mer än vad jag har, för mer än vad jag är.
Det gick men det går inte, nu är jag slut!
Ni får älska mig tillbaks,
men då ej igenom tacksamhet och uppskattning,
utan för att jag lever, för att jag är jag.

Låt mig va mig själv för det är då kan jag finnas för er.
Gör ni ej det, så är jag inte längre jag, inte här, inte kvar.
Då kan jag ej finnas här och där för er.
Då finns jag ej kvar, för er, orkar inte mer!
2013-07-23


---------------------------------------------- 

Egentligen

Ni är det största jag någonsin haft!
Större än livet är Ni, ett jobb,
en kärlek, en kraft, en mördare.

Tidiga mornar, sena kvällar, hårda dagar, långa nätter.
Minuter och sekunder som springer iväg lika fort som dom kommer.
Inte hinner jag ifatt, inte åt er och snart är jag lika långt efter som ni.
För långt bort från där jag var, dit jag vill, jag vill till mig!

Egentligen gör jag massor med roliga saker.
Egentligen har jag det bra.
Egentligen borde jag må bra.
Egentligen har jag inget att stressa över.
Men jag är inte egentligen.

Jag har kul men med mina tankar och min oro
så känns ej glädje och lycka som det en gång gjorde.
Jag har det bra? Jovisst men när själen är tyngd är inget bra.
Javisst borde jag må bra, jag ser ju frisk ut?
Jag är ju mycket piggare än er, gick ni på den? Min fasad!
Stress nej den är ju er? Ja men ge den ej till mig! Jag bär er.

Dags att släppa egentligen.
Bli Mig, fånga upp mig själv.
Låt mig va mig
för egentligen är jag, jag och inte egentligen.
2013-07-23
 

Inga kommentarer: